Hej bloggen !
 nu vet jag varför jag tycker att det är så jobbigt att bara ligga hemma hela dagarna, då får jag som mest tid att tänka på allt, på allt som händer runt om kring mig eller som har hänt. det är skit jobbigt ! förut så bestämde jag mig för att ta en promenad, så jag gick ner till marcus grav. ibland kan jag bara bryta i hop bara känna mig så jävla ensam här, det är som om det är ett stort jävla tomrum som finns inuti mig, någonting bara försvann ur mig för två årsedan, jag försöker att inte bli så ledsen över det och bara tänka att han har det bra där han är nu, jag stänger inne all sorgen och det är sånna här tillfällen när man inte har någonting att göra, så börjar man tänka mer på hur man själv mår igentligen och då bara allt kommer på engång,jag försöker att ta det lungt och jag försöker minnas hur hans röst lät och hur han skrattade, jag påminner mig själv varje dag om att jag inte får glömma det! det tror jag att jag aldrig kommer att göra heller, men fatta vad hämst den dagen då jag inte kan minnas hur han skrattade och hur han skojade med mig, usch hoppas att den dagen aldrig kommer!
kan inte fatta riktigt att han inte finns, det känns mer som om han är ute och reser och att han snart kommer
tillbaka! men det är inte så. det som jag oftast blir ledsen av och det som gör mest ont är att jag inte fick chansen att säga hejdå till honom, det gör mest ont ! det sissta jag hörde eller såg från honom var ett sms han skrev till mig några dagar innanhan länmnade oss, och det smset fick jag först se när jag hade fått reda på att han inte  levde längre, fyfan va det gjorde ont i hela mig att jag inte fick se smset eller svara på det innan det var försent.
rip marcus! saknar dig min ängel, du tog bort från mig aldeles för tidigt, jag fick låna en ängel för en stund.





♥Marcus Söderberg♥